I dag vaknar jag tiiiiidigt...
Vänder och vrider, tankarna snurrar....
Tillslut ger jag upp och tassar ner...
Tänder andra ljuset och brygger kaffe......
Bläddrar i Leva & Bo och läser julreportaget från oss ännu en gång...
Det gjordes för 2 år sedan....tänk vad mycket man förändrar på 2 år....
Jag känner inte alls igen mig i en del av det som står där.....;)
Tänk att det redan är andra advent!!
Jag känner mig lite stressad.....
Jag har inte bakat något ännu, knappt pyntat....
...hela huset är ett enda kaos med saker som står överallt....
Men det är inte därför jag är stressad....
Nej för det är ju i dag den har kommit...
...den där dagen....
Dagen som är både vemod och glädje...
....andra advent 2016.....
I dag flyttar vår lilla lilla unge hemifrån....
Som ni förstått så är det här en stor grej för mig!
Det är ju livets gång och det är ju så det måste bli...
Å när man är 21 år är det ju inte alls för tidigt.....egentligen....
Det är ju bara i mammahjärtat det känns så....
Mammahjärtat hade gärna behållt den där lilla lilla ungen hemma ett tag till...
I går var vi på IKEA och senare i eftermiddag går flyttlasset...
Jag är så tacksam för att vi får vara med på den här resan...
Att han vill ha vår hjälp!
Att mammahjärtat kan få boostas genom att
vara med och plocka bland hans saker....
Att mamman får vara med som smakråd och allt det där.
Jag är så överfylld av kärlek till den här
lilla lilla ungen (som ju inte alls är någon liten unge).....
.....så jag nästan går i bitar...
Nu tror ni säkert att jag sitter här och gråter men det gör jag faktiskt inte...
Det kommer säkert komma fler tårar av saknad men jag är faktiskt
på riktigt jätteglad för hans skull...
...och att se honom bland hyllor och fåtöljer i möbelaffärer...
...att få vara med och se den där sökande blicken...
Det känns underbart...
Underbart att han verkligen är mån om att få det fint
i sitt alldeles egna hem......
Underbart att få se hur det tänds en glimt i ögat när han pratar om
hur nära han kommer att få till jobb och skola nu....
...och såååååklart känns det ännu mer underbart när han säger
att han verkligen inte flyttar för att han är trött på oss.....;)
Jag tror minsann jag ska ta och baka lite innan det där flyttlasset går....
Man måste ju fika då man flyttar...eller hur?
Hoppas ni får en alldeles speciell andra advent ni också!
Kram Katarina
Åhh! Ja det känns ju konstigt och roligt på samma gång. Ha en underbar andra advent och självklart ska man fika när man flyttar.Så baka på nu....🎀 Kraaaam Pia
SvaraRaderaOh detsamma det till, ha en fin andra advent! Kramar Louise
SvaraRaderaDubbla känslor.. allt på en och samma gång.. Önskar er en skön Söndag :)
SvaraRaderaNog blir det lite tomt när fågelungarna lämnar boet. Men det är livets gång och det är kul att se hur bra dom är på egen hand. För det är ju vi som gjort dom så duktiga på det ;).
SvaraRaderaKram Mamma C
Vet precis hur det känns....lilla Olivia flyttade gör 3 veckor sedan. Så tomt och konstigt och så roligt på en och samma gång. Fint reportage Kraam
SvaraRaderaÅåå gjorde hon.....
Raderajag tycker inte det är så länge sedan de satt o tuggade på samma leksaker...;) Vart tar åren vägen kan man ju undra... Kram till dig och hälsa F
Blir allt lite rörd jag med... Men du, vilken tur att han bor så nära att ni kan ses ofta ändå <3
SvaraRaderaLycka till till Rasmus i nya lyan idag och hoppas allt går finfint med flyttlasset:)
Kramar Anna
Förstår känslan. Minns när min äldsta dotter flyttade hemifrån. Jag kände mig amputerad. Det var tufft! Men det är ju som det ska vara! Önskar er alla lycka till!
SvaraRaderaKRAM Anna
Ja, du - den där känslan vet jag hur den känns. Vår V flyttade hemifrån i januari och det var fruktansvärt tufft! Jag lovar - jag grät i en vecka! Bara att gå förbi hans tomma rum, eller att sätta fram en tallrik färre när man dukar - usch, så jobbigt det var! Nu har det gått nästan ett år. Vår son är numera hemmastadd i Stockholm, och han trivs bra där. Jag har överlevt och har någorlunda funnit min nya roll som mamma till en utflyttad son. Desto roligare när han är hemma och hälsar på! Och jag har ju fortfarande två söner kvar här hemma, tack och lov.
SvaraRaderaLycka till med flytten - båda två!
Kram // AH
Men ååååhhhh, vet hur det känns. Verkligen dubbla känslor. Man är glad för deras skull, men samtidigt känns det som en stor sorg. Hoppas det gått bra för er under dagen.
SvaraRaderaKram Lena
Åh, förstår din känsla. Min äldsta dotter fyller 20 nästa år och har börjat prata om att flytta hemifrån. Usch och fy för den dagen. Även om det är som du skriver livets gång. Men mammahjärtat får lite sprickor det kan jag gott tänka mig. Flyttar han långt bort? Varma styrkekramar till dig. /Annika
SvaraRaderaLivets gång men jag förstår att det känns. Min dotter är 20, nästa år 21. Så jag vet att hon inte kommer att bo hemma i all evighet. Men glad så länge jag hör henne snusa i sängen på morgonen när jag passerar hennes rum.
SvaraRaderaKram
Maria
Å vännen!
SvaraRaderaFörstår att det känns i hjärtat. Blir själv lite rörd när jag läser ditt inlägg. Det är ju så stort. Ja för er båda:) Tänk när man själv flyttade hemifrån, jag var ju bara så glad för min lägenhet och tänkte nog inte så mycket på min mammas känslor... Eller pappas. Tur du får vara med och fixa o dona:)
Kram fina du!