torsdag 9 mars 2017

Det är OK!!



 Godmorgon!
Tusen tack för alla rara hälsningar på olika sociala medier...
Jag förstår att man vänjer sig vid att barnen flyttat...att det är en ny "fas" i livet och allt det där...
Jag förstår verkligen att en ny mysig tid startar nu...
Å jag ÄR glad att båda våra barn har växt upp till trygga starka individer som klarar av
att stå på egna ben... jag ÄR verkligen glad för det...

Men det hindrar inte mig från att känna det där vemodet...
Jag känner mig lite ledsen helt enkelt. Jag tycker det är ok att man får känna så ibland..
Det är OK och så känns det för MIG...
Någon annan har andra upplevelser...men så här känns det för MIG....

Jag vill inte skruva klockan tillbaka...samtidigt som jag vill det...
Vart tog åren vägen?
Livet med det där dagliga fnittrandet, babblandet och ibland tjurigheten som 
fyllt huset i så många år... Den är för alltid över...
Det måste man få sörja!!!
Därmed inte sagt att inte den nya tiden som startar nu blir minst lika bra...
Tiden då det återigen bara är "HAN" och jag......



Vi kom hem i går kväll runt tio och stupade i säng...
Det skar i hjärtat att kika in i det som var hennes rum...å mina tårar rinner då jag skriver det här...
Två vissna blommor, en utländsk peng, ett vattenglas, en överfull papperskorg...
Studentdjuren, blomblad på golvet och en del möbler som inte skulle flytta....

Jo jag sörjer den tid som ALDRIG kommer tillbaka... och det får mig att 
verkligen verkligen vilja börja leva ännu mer HÄR OCH NU!!

I går var en glad dag... idag känns det jobbigt igen.....
Det är ok...det får vara så!!

 Men jag tänker inte stänga dörren hit...
I kväll flyttar vi in... ikväll gör vi om det här rummet till vårt...
Ingen mening att dra ut på det.....
Det kommer inte heta Kajsas rum längre...
Det kommer heta VÅRT sovrum...
Å det kommer bli fint som tusan!

En stor bamsekram till er alla därute!
Katarina

22 kommentarer:

  1. Självklart! ska det kännas när barnen flyttar , vet exakt hur du känner nu, lite som ett sorgearbete man måste gå igenom, Kommer ihåg det som igår fast mina barn flyttade för väldigt länge sedan:) Nu får ni göra mysigt i det nya sovrummet spännande,,,,, Kram Anna-K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ju en fas man bara måste ta sig igenom...och det gör man ju, det vet jag... men ibland känns ju inte livet på topp...det vore ju konstigt annars...♥
      I kväll går jag in i min inredningsbubbla... det blir extra svårt i just det rummet men samtidigt är det ju som balsam för själen...så det blir nog bra..;)
      Kraaaaam och tack för dina ord!

      Radera
  2. Kram ��Teresa

    SvaraRadera
  3. Många kramar till dig också. Det är klart du ska sörja, det måste man självklart få göra. Det VET jag att jag också kommer göra den dagen, åhh det var ju inte längesedan man hade sina små barn i knäet. Den tiden kan jag sakna, men det betyder ju inte att jag vill ha tillbaka den. Var tid har ju sin charm eller hur. Ha en fortsatt trevlig dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ÅÅ ja visst är det så...det är till och med charmigt att ha vuxna barn..;) Njut av dina barn så länge du kan...tiden går allt för snabbt...
      Jag tror att om man tillåter sig att sörja så mår man bättre sen... om man kan sätta ord på sina känslor så kommer man snabbare i balans igen...♥♥♥
      Stor kram till dig!

      Radera
  4. Vilken fin och tänkvärt inlägg, förstår dig så väl...det blir lite tomt! Men det är som du säger ok, livet rullar på och sen är det ju ännu roligare när de kommer och hälsar på :) En ny fas börjar och rummet kommer att bli jättefint!
    Kram från Titti

    SvaraRadera
  5. Stor kram till dig också! Mina tårar rinner nu när jag skriver detta och har läst ditt inlägg.... :)...visst ska man vara här och nu...men det är inte alltid så lätt! Jag känner igen mig och vår familj som du skrivit tidigare om. Vi har en tjej som fyller 14 år idag och två till tjejer på 12 och 9 år.... och det är humörsvängningar och grejer här och var dagligen....ibland vill jag skaffa mig en egen liten lägenhet och "fly" huset ibland ;) ..... men ska tänka på detta inlägg i de stunderna :)

    Kraaaam Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ååå tack för att du delar med dig! ♥ Stort grattis till din 14-åring...en mysig tid (med mycket humörssvängningar..;) Mitt råd där ar bara att ta inte åt dig personligen då spydigheterna kommer... tala om att det inte är ok men ge dem lite space....det är ju inte helt lätt att vara tonåring heller... både liten o stor på samma gång! Ta verkligen verkligen vara på varendaste dag och såklart är det döjobbigt att vara förälder ibland....men alldeles för snabbt kommer den tiden då du kan lägga hur mycket tid du vill på dig själv! Samtidigt så ÄR det ju så att om man ger sig själv lite egentid då och då så mår man ju bättre och då blir man ju en bättre förälder... Stor kram och en alldeles fantastiskt underbar dag i dag!

      Radera
  6. Fy TUSAN. Du får inte lägga ut sådana där bilder på överblivna studentprylar. Det klarar jag inte av. (Förresten...Varför blir de grejerna alltid kvar? Vad ska man göra med dem liksom) KRAM från L8

    SvaraRadera
  7. Det kommer bli bra fast det är tungt just nu.
    Kram mamma c

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag vet det, men det gör inte mindre ont för det... ♥♥♥

      Radera
  8. Åh, vilket vackert skrivet inlägg. Det ÄR jobbigt, men samtidigt härligt. Tänk om barnen bodde hemma i evighet. Var glad du inte bor i Stockholm, då fick dom bo hemma tills dom blev 40. Hi hi. Och det där med prylar.....det är sånt som ska finnas kvar hemma hos mamma och pappa. Det säger mina flickor i alla fall. Det kommer bli jättebra. Hon lämnar ju ett jättevackert sovrum till er. Ha det bäst. Kraaam Inger

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha du är rolig du...det vore ju just snyggt o ha 2 40 åringar hemma då man är 65...haha...
      Kram fina du och tack för att du tar dig tid så ofta att skriva till mig!

      Radera
  9. Så fint skrivet, för precis så är det, även om man vet att dem får det bra i sitt nya "vuxenliv" så är det en sorgeprocess som man måste gå igenom. Våran tjej flyttade till USA efter studenten, och det var tufft,,,,,det var sorg, oro och allt vad jag som mamma kunde oroa och sörja över.

    Därför som din blogg är så bra, för att du delar med dig av både och,,,för så är ju livet.

    Kram till dig och ha en skön helg <3
    /Rita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oooooj USA...huu ja det har alltid varit min fasa...att de ska flytta låååångt bort.
      Kajsa var ju på väg att söka universitetet i Uppsala men så flyttade hennes E hit i stället..
      DET är jag så så tacksam för...hon har ju bara flyttat in till stan så vi kan ses ofta....det är ju inte det...
      Det är det här med att det blir så tomt och tyst här hemma...
      Tack för dina fina ord!
      Kram Katarina

      Radera
  10. Jag kommer tjuta mängder när den dagen kommer och yes jag kommer sörja. men om några veckor kommer jag och tar hand om dig min fina vän. Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det kommer du... å du kommer vara glad på samma gång <3
      Ja åå vad jag längtar efter dig..
      Kraaaaam

      Radera
  11. Tycker det är ledsamt att så många vill ta ifrån någon sina känslor, MAN får känna sorg. Det handlar ju inte om att man inte vill låta någon gå sin egen väg utan att man faktiskt känner något. Känslorna är viktiga, det är ju en del i bearbetning. Jag undrar om man skulle säga samma sak till någon som skiljer sig från sin partner eller flyttar isär "TÄNK på att henom behöver stå på egna ben, SÖRJ inte flytten" knappast... Men så fort det gäller ens barn då helt plötsligt är det så galet viktigt att aldrig känna någonting. Fastän det naturligt vis känns på ett helt annat sätt med ens barn, man har ju burit, tröstat, kramat. Blåst bort smärta och satt på plåster. Torkat tårar och kräkor, delat skratt och gråt. Att det blir tomt när ens barn lämnat hemmet är väl det mest naturliga som finns att man sörjer för. Sörj på du, det visar att ditt hjärta är fyllt med kärlek för dina barn.

    SvaraRadera
  12. Så vackert du skrivet. Känner igen varje ord. Man tror man går sönder av ledsamhet när barnen flyttar fast man vet att det är naturens gång och mödrar i alla tider känt denna tomhet när deras barn flyttat. Mina barn har flyttat en bit bort. Den ena 12 mil 0ch den andra 28 mil hemifrån. Så kul när de kommer hem och hälsar på och sen denna tomhet när de åker igen Tror aldrig jag vänjer mig fast det är några år sen nu. Som du skriver att man måste få vara ledsen ibland. Många Kramar Christina

    SvaraRadera

Heeeej!

Å vad jag blir glad för att just du vill skriva
en liten hälsning här.
Det värmer och går rakt in i mitt hjärta!
Kraaaam Katarina
♥ ♥ ♥