Var rädd om dina fötter!

Hallå där!

Det kom en massa emellan, så det blev visst ett litet blogguppehåll.......
Snygga skor va? Tänk till en svart enkel klänning.
Tyvärr kommer jag aldrig mer kunna ha dessa.
Jag vill egentligen inte gnälla här på bloggen. Det ska ju vara en lustfylld, glädjande inspirationskälla...
Men nu har jag känt mig lite nere igen....pga. min fot!!
älskar de fina detaljerna...
Sluta läs nu om du inte vill höra mitt gnäll!

I maj 2010 gick jag med i viktväktarna på nätet. Samtidigt gick jag ju ca 1 timme med Sally flera gånger i veckan. Min man sprang milen flera gånger i veckan så jag började känna suget att få upp flåset jag med. Eftersom jag pronerar rätt mycket var jag noga och gick iväg till Löplabbet.
Där filmade de mina fötter då jag sprang och plockade fram bra skor.
JAG HATADE ATT SPRINGA!!
Men fortsatte ändå. I Juli orkade jag äntligen springa 3km utan att stanna.
I Aug sprang jag 3-5km 3 ggr i veckan, hade gått ner 8 kilo och tyckte livet var toppen.
NU ÄLSKADE JAG PLÖTSLIGT ATT SPRINGA.
I sept började foten göra ont så jag slutade springa och promenerade i stället.
I november gjöt jag nya inlägg till skorna, i jan konstaterades att de blivit felgjutna så senan töjts ut ännu mer. I Mars gick jag till läkare, kunde absolut inte promenera längre.
Efter många turer kom jag äntligen i Maj i år till en specialist. Blev tejpad och fick flera sprutor.
Nu var det så illa att jag knappt kunde trampa ner kopplingen i bilen.
Det har blivit många turer till läkare, röntgen och sjukgymnast...Så kom domen...foten kommer aldrig mer bli bra. Bättre kanske men aldrig bra.
Jag har blivit helt plattfot och skelettet tar i för varje steg jag tar. Jag har blivit så van vid att det alltid gör ont så jag minns inte hur det kändes innan.

Läget idag är...

...vågen visar att jag gått upp alla 8 kilona + några till...
Är inne på min 3:e vecka med upptejpat fotvalv. Ska gå med tejp 2 veckor till.
En gång i veckan tejpas det om och det är istället för gips så att foten ska få vila.
De fina skorna har jag fått byta mot grova stenhårda vandringskängor med gjutna inlägg i.
Jag får välja om jag ska gå ca 2km...eller städa huset....gör jag både och kommer tårarna på kvällen eftersom smärtan då blir outhärdig.

Det smärtar mig att jag inte kan gå de mysiga timmes långa promenaderna med min bästa vän...
Men det kunde ha varit värre....jag kommer ju inte dö!
Så fort tejpningen är över ska jag börja simma igen...
I fredags fick jag en motionscykel av min gulliga man...
JAG HATAR ATT CYKLA!!
Men jag hatade ju att springa också....men det gick över...så blir det nog med cykeln också....
Jag har bestämt mig nu!!
Jag ska ta kontrollen igen...
Kontrollen över glädjen i mitt liv. Jag tänker inte låta min fot göra mig ledsen mer...
Jag kan inte tänka, tänk om!! Tänk om jag inte börjat springa...då hade det inte blivit så här! Det har de konstaterat...mina fötter är tydligen alldeles för mjuka och ostabila för att klara påfrestningen av att löpa. Så ett tips till dig som vill börja springa är: Lyssna och var uppmärksam på din kropp, det finns bra hjälp att få om man skaffar den i tid. Lägg pengar på bra skor. Alla männsikor kan inte springa...Jag är en av dem....
Det är som det är och det kunde som sagt ha varit värre.
Nu ska vågen visa mindre, cykeln ska bli min vän och några fina skor ska jag allt kunna ha på mig nån gång då och då...;)
Oj, förlåt mig..det var inte meningen att gnälla så länge...det skulle ju bara bli lite kort..
Stor kram till dig i alla fall!
Katarina