Lilla Ugglebo

Den fina skylten har Kicki i Min Skattkammare målat och jag fick den som present av henne.

Hej hej!

Ni är några stycken som har undrat över min butik.

Tyvärr har jag lyckats radera mina egna bilder från butiken så jag har letat på nätet.

Därför får ni ursäkta den lite dåliga bildkvalitén.

Lilla Ugglebo fick butiken heta eftersom platsen där vi bor heter just Ugglebo.

Jag stängde butik Lilla Ugglebo i dec 2009 efter att ha haft öppet i 4 år.

Jag får ibland frågan om jag ångrar att jag stängde..

NEJ!! Inte för ett ögonblick.

Jag stängde inte butiken på grund av att det gick dåligt.

Tvärtom hade jag haft de där hundåren och det hade börjat vända.

Kunderna hade börjat hitta ut till mig på landet, jag hade byggt upp lagret och sortimentet.

Jag skulle inom något år börjat kunna ta ut en liiiten lön.

Jag hade öppet 3 dagar i veckan och jobbade samtidigt på kontor 3 dagar i veckan.

Min enda lediga dag var söndag och då var det en del pappers jobb att fixa med plus att jag på den tiden var gympatränare i min dotters gympagrupp, så ca 6-7 timmar i veckan tillbringades i gympahallen. Hösten 2009 ville min chef att jag skulle gå upp i tid till 4 dagar i veckan.

Jag funderade i ca 5 minuter...

Det var den tid det tog för mig att räkna ut att på 4 dagar i veckan skulle jag få mer i lön än vad jag någonsin hade haft plus att om jag då stängde butiken skulle jag få vara ledig på somrarna, alla helger och kring jul.

JAAAAA skrek jag sen...

Nu var det dags!!

Dags att slå av på tempot, vända blad och få egen tid.

Vad sålde jag då?

Damkläder i strl XS-4XL, heminredning och även en del egentillverkade saker.

 Här kom man in!

Det här huset var ett garage då vi flyttade in. Vi tog bort porten och ersatte den med dörr och fönster.

Ser ni där till höger om huset..

 När det var fint väder på sommaren fanns här alltid lite enkelt fika och en trave tidningar som jag bjöd mina kunder på. På bilden är min älskade K ca 9-10år och precis hemkommen med skolbussen.

Gissa om hon tyckte det var toppen att fika på eftermiddagarna?

 De vita hjärtana och...

...broderade ljuslyktor var några av de saker som jag sydde själv.

 Att ha en butik hemma på gården är en dröm för många...

...jag kommer ALDRIG mer att ha något liknande hemma.

För hur mysigt det än var och hur skönt det än var att ha nära till jobbet. Vägs det inte upp av folks respektlöshet mot ens privatliv.

Droppen var då mina barn var ensamma hemma och en KÄRR...hmm..dam stövlade rakt in i hallen hemma hos oss och började tjoa o ropa. Då K på darriga ben vågade sig ner för trappen försökte damen övertala min då 11-åriga dotter att öppna butiken för hon skulle ju minsann bara köpa ett par byxor.

(Storebror var på sitt rum och hörde inte detta)

Jag skulle kunna rabbla upp otaliga gånger då människor inte kunnat respektera vårt privatliv...men det är ju roligare att prata om alla er som faktiskt besökte min butik och var super trevliga.

ER saknar jag...men det är faktiskt det enda jag saknar..

Glada kunder och härliga skratt, att få ta del av folks historier

och fika med fina människor..

Ett stort TACK till alla er som besökte min butik

Om ni läser det här..;)

En annan gång ska jag berätta om åren före butiken..då jag hade syateljé..

Kraaaaaaaaaam Katarina