Hej hej!
Jag kom på att ni har ju inte fått hälsa på lilla herr K.
Vår lilla inneboende.
Han har bott hos oss en vecka nu och ska stanna en vecka till.
Sally och herr K har känt varandra hela livet och alltid älskat varandra...
Men nu....
Nää ser ni.......haha....
Lilla fröken är inte alls nöjd med att lilla herr K flyttat in...
Han tar hennes bästa plats, gnager på hennes ben och gör allt han kan för att
komma först och sitta närmst....hahahaaa...
Vilka sötsnören...
Det är ju liiiiiite svårt att berätta för en hund att de får plats båda två...
Guuu...va skönt jag har det på min semester.......
.....hmm...tror jag slumrar lite till....
Å här ligger lilla surkarten...smutsig och tovig...
Dags för hundspa igen...;)
Å så här ser det ut mest hela tiden...
Inte super nära men ändå tillräckligt för att hålla koll på varandra...
Haha...
Jani...med små vovvar får man aldrig tråkigt men jag måste säga att
jag tror det räcker med en...;)
Kraaaaam Katarina
Vilka sötnosar och själv skulle jag gärna ligga där i soffan och sussa och bara vara, verkar hur skönt som helst..... Kramisar Tina
SvaraRaderaVilka sötisar 🐶🐶 Jag som såååå gärna vill skaffa en till Westie när Errol blir lite äldre. Min man säger NEJ och ja jag får nog fundera efter att ha sett det här inlägget. Kanske har en Westie det bäst när den får vara själv i det som den anser vara sitt 🐾
SvaraRaderaHärligt inlägg 😍
Hi Hi! Vi hade två hundar innan allergierna slog till på riktigt. Våra hundar var bästisar, låg tätt tillsammans och hade det trevligt. kanske den stora ledsnade lite ibland men då ruskade han sig bara och gick iväg. Vi lät båda gå tillsammans till hundhimlen samtidigt annars hade den andra nog sörjt ihjäl sig. Kraaaam pia
SvaraRaderaHaha, de är ju för underbara! Kom precis att tänka på hur det var för stora vovven, när lilla vovven flyttade in hos oss... Lilla klängde och hängde i öron, päls och svans på stackars stora, som absolut inte kunde säga ifrån för att han var för snäll! Men efter någon vecka eller så, då var de oskiljaktiga, låga alltid tillsammans... =)
SvaraRaderaKram/Maria
Syskonkärlek! ;) Så där är mina två också. De är vana vid varandra och gillar nog varandra, har en del ögonblick då de söker sig till varandra - men tävlar alltid, alltid om allting, försöker armbåga den andra åt sidan när tillfälle bjuds och håller koll på att den andra inte får mer (uppmärksamhet eller godis).... Supersöta är de iallafall, dina vovvar/Annika
SvaraRaderaHa ha ha vilket hundliv liksom ;-))))
SvaraRaderaSicka sötsnören alltså <3
Kramar Anna
Ja så kan det bli ibland. För nu är denne lille jycke på Sallys revir och då passar det inte. Han kan hålla sig på sin kant, men inte hemma hos Sally. 😊
SvaraRaderaKram mamma c
Ja så kan det bli ibland. För nu är denne lille jycke på Sallys revir och då passar det inte. Han kan hålla sig på sin kant, men inte hemma hos Sally. 😊
SvaraRaderaKram mamma c
Haha, men alltså sååå underbart söta!
SvaraRaderaSå himla söta! Klart att Sally måste hålla koll på sitt revir ;-)
SvaraRaderaKram Helén