Follow my blog with Bloglovin

fredag 3 oktober 2014

Till min man

När vi åt en sen frukost i dag konstaterade vi att vi kände oss nöjda och belåtna med vår resa och 
att det ska bli jätte skönt att komma hem nu. Det är en skön känsla....att längta hem..
I stället för att ha lite ångest över att veckan gått för fort.
Vi känner oss fulltankade på energi och det känns som om resten av hösten bara kommer att susa förbi. Den här veckan har inneburit det bästa av allt...
God mat och dryck, sol och shopping, umgänge med fina vänner och framförallt en hel del egentid....
...bara min underbara man och jag..
Vi får ofta frågan hur vi kunnat hålla vår kärlek vid liv så himla länge...
Hur vi fortfarande efter 25 år (vi träffades ju samma år jag skulle fylla 17) kan känna oss nyförälskade fast på ett tryggare och behagligare sätt...
Jag vet inte riktigt vad man ska svara på det...hur kommer det sig att han fortfarnade får det att pirra i hela kroppen efter så lång tid?
Mycket beror ju naturligtvis på hur bra man passar ihop....på djupet...
Men jag tror att om man tänker att man ska ge mer än man tar.... då blir det alltid bra!
Man måste ge varandra egentid och utrymme...man måste acceptera att det ibland kan vara lite jobbigt...att man periodvis kan vara så trött så man håller på att gå i bitar...man måste acceptera att ens livspartner kanske under samma period är ännu tröttare....man måste själv ta ansvar för att må bra...även om man NATURLIGTVIS måste stötta varandra i både med och motgång...
Man får aldrig aldrig sluta säga "Jag älskar dig" och man får aldrig aldrig sluta ge komplimanger..
(ja män behöver också höra att de är fina..precis som vi)... 
Man får aldrig sluta ta i varandra... ni vet handen som smeker över ryggen en trött morgon mitt i veckan... eller handen som smeker ens kind då man är lite ledsen...
Kyssarna och kramarna....
Den här veckan har vi fyllt på vårt förråd med ännu mer kärlek...om det nu går att få plats med mer...
Han min själsfrände...
 Den här otroligt knasiga, tokiga och underbart galna man.....


 ...han som spexar och alltid har nära till skratt...precis som jag...
Jag älskar hur han är min stora trygghet och hur han fixar och grejar så att alla ska ha det bra.

Han min allra allra bästa vän...
Vi kan babbla i timmar eller bara sitta helt tysta bredvid varandra...
Å vi kommer aldrig aldrig någonsin sluta ha roligt.
Det är också en väldigt viktig ingrediens..
HA ROLIGT!!
♥♥♥
Det här blev kanske en smula konstigt inlägg kan man tycka...
Någon kanske tycker att det är generande...men jag tycker inte det..
Jag tycker vi ska vara mer öppna med att våga visa våra känslor och jag 
hoppas och tror att ni är många många därute som känner igen er i mina ord.
Kärlek mina vänner!
Kärlek.....det behöver vi alla!
10000 pussar och kramar från mig till er..
Och till dig finaste Mattias...
Jag älskar dig runt universum och tillbaka
♥♥♥

36 kommentarer:

  1. Näe, tycker INTE du är generande! Håller med dig i varje ord, länge leve kärleken !!! Kramar från Anna

    SvaraRadera
  2. It's great to see how much you still love your husband after all these years.......keep up the good work ;) !!!
    Hugs,
    Stella

    SvaraRadera
  3. Härligt, Ni ser så fina ut ihop:))) Kram

    SvaraRadera
  4. Vad fint du skriver och vad fina ni är tillsammans!
    Kramar!

    SvaraRadera
  5. Åh vilket fint inlägg om kärleken till din man, och jag håller helt med dig. Bra att du har en sån fin man i ditt liv.

    SvaraRadera
  6. Så fint! Och så fantastiskt du beskriver er kärlek. Kram

    SvaraRadera
  7. Inte generande alls. Jag förstår precis! Har själv varit tillsammans med min man sedan 1987 = 27 år! Ibland tänker jag att jag har haft tur. Men samtidigt: Det är inte BARA tur. Det är en inställningsfråga också. Det är inte ALLTID det pirrar när vi ses, men det är ingenting som är farligt - det går lite upp och lite ner, men med inställningen att det är ok, och vetskapen att känslan alltid kommer tillbaka, så tror jag att man kan vara "cool" med det! Och så att aldrig såra varandra. Aldrig säga sånt som kan ligga och skava efteråt. Kort sagt: Bestämma sig för vad man vill - att vara tillsammans!. Och att vara två om det beslutet.
    Välkommen hem, förresten! :-)

    Kram // AH

    SvaraRadera
  8. Det finaste jag läst på länge!!!!! Så vackra ni är tillsammans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack för dina gulliga ord!
      Jag blev rörd och fick en liten tår i ögonvrån!
      ♥♥♥

      Radera
  9. Meeen nu sitter jag ju här och bölar på fredagskvällen.. Precis så är det och så ska det vara.. Vi har ju också hållit ihop ett tag 32 år... <3 Fina bilder.. Kraaaam Pia

    SvaraRadera
  10. Åh, vad fint du skriver! Och din man måste känna sig riktigt stolt, hoppas innerligt att han läser inlägget!
    Ja, precis så ÄR det ju!
    Vi går om varandra i perioder med massvis av jobb och min man jobbar ju jättemycket (eget måleri), han kommer oftast hem före mig och fixar mat till oss och när jag sen kommer hem så ses vi ibland bara i dörren för då måste han fortsätta och jobba och kommer hem sent. Fattar ibland inte hur han orkar, jag hade gått under för längesen och det är då det även är viktigt att HAN får göra sånt som han tycker är roligt (jaga och vara i naturen) och jag med.
    En del av mina väninnor förstår inte att vi ger varandra så mycket egentid men det tycker vi är viktigt, lika viktigt som att göra saker ihop när man väl är tillsammans och bara ÄR.
    Utan orden "jag älskar dig" (som vi säkert säger 10 gånger om dagen), utan pussar, skratt och roligheter emellanåt skulle man nog inte överleva.
    Kram och hoppas (och tror) att ni lever lyckliga i 30 år till, minst!!
    Judita

    SvaraRadera
  11. Vilket fint inlägg och vad fina ni är tillsammans

    SvaraRadera
  12. Så underbart skrivet! Fint att få läsa om er två och er kärlek:)

    SvaraRadera
  13. Så fint inlägg! Vackra ord som går rakt in! Blir berörd! Och jag håller så klart med om allt det du tycker är viktigt.

    Kram Lena

    SvaraRadera
  14. Så fint skrivet Katarina!
    Fick en tår i ögat och blir varm i hjärtat av din kärleksförklaring till din man.
    Hoppas resan hem går bra nu!

    Stor kram till dig

    SvaraRadera
  15. Hej fina Katarina!

    En kärlekssaga om riktig kärlek. Han är väl för söt det lilla toktrollet.
    Kram
    Ingela Pling

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha ja han är allt en riktigt tokig prick...haha...det har han ju alltid varit!
      Hörde att våra barn träffats då vi var borta...kul att de rör sig i samma gäng..;)
      Ha en härlig kväll!
      Kraaaam

      Radera
  16. Blir varm i hjärtat när jag läser ditt inlägg <3 Äkta kärlek <3
    Sååå fint skrivet!
    Mötte min sambo 1977 ( oj vad "gammal" jag känner mej när jag skriver det ...... det var mååånga år sen. ) men känns inte sååå gammalt ;) ;)
    Känner mig sååå rik när jag tittar på honom och känner "pirret" o sån kärlek och trygghet efter alla år <3 <3 <3
    Ta hand om varandra o Stor kram
    Ewa

    Utan genuin kärlek som ger trygghet

    SvaraRadera
  17. Men åååå Jaa det är ju precis så det är!!!!!
    Och du beskriver det så exakt på pricken och med exakt rätt ord ;)
    J är verkligen min bästa vän och vi gör allt tillsammans ....för att vi vill och för att vi har såå roligt ihop :)))
    Jag tror verkligen på att man kommer långt med en sådan kärlek :)
    Såå vackert skrivet min vän att tårarna rinner.

    Välkommen hem !!!!!!

    Kram Thess

    SvaraRadera
  18. Störst av allt är KÄRLKEN, det viktigaste vi har i livet. När man sen "förlorar" sin man för en kort stund i ett hjärtstopp, så inser man vad liver är skört och vad viktigt det är att ta tillvara på varandra och kärleken.
    All kärlek till Er!
    Kram från Kate, och varmt välkomna hem!

    SvaraRadera
  19. Så fint du har skrivit. Allt stämmer så bra man måste verkligen ta hand om varandra och visa sin kärlek till alla runt omkring sig. Man behöver få höra att man är älskad och de behöver höra att man älskar de tillbaka. Själv har jag och min man varit tillsammans sedan jag var fjorton år gammal. Alla trodde det var tonårsförälskelse och det går över men ....den har bara blivit starkare och starkare genom åren.
    Välkommen hem!

    Kram Susanne

    SvaraRadera
  20. Klart man ska skriva om sina känslor, man blir rörd när man läser dina fina ord om din käre man.
    Själv har jag och maken varit ett par i snart 33 år och vi är också så noga med att prata, skratta, gråta,
    kramas, ja att vi på olika sätt visar varandra ömhet. Sen att ha roligt ihop är ju extra viktigt i vardagen,
    det blir så mycket enklare att tackla det andra när man har den tryggheten tillsammans.
    Hoppas nu att hemresan går bra så ni får krama om alla därhemma och du får stöka i ditt kök.
    Ha nu en mysig helg därhemma med er goa familj. Kram, kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Heeeeeeeeej!
      Ooooj 33 år..cooooolt...haha fast vi har ju inte så långt dit vi heller..;)
      Ja du du må tro att det var skönt att komma hem..;)
      Stökar liksom lite här och där och lite huller om buller...försöker som vanligt göra allt på samma gång..;)
      Kraaaaaaaam o ha en fin kväll! ♥

      Radera
  21. Vilket UNDERBART inlägg Katarina!
    Önskar att alla fick känna det ni känner för varandra!
    Kramar, Carina

    SvaraRadera
  22. Leve Kärleken! Så härligt att känna sig lika kär!
    Jag sa just till min trettonåring att när jag började på ny högstadieskola som hon precis har gjort då såg jag pappa för första gången och tyckte han var världens sötaste. Sen tog det tio år sen blev det vi!

    Ha en underbar helg!

    Kram Jenny

    SvaraRadera
  23. GUD SÅ FINT INLÄGG SÖTA DU!!!! grattis till er fina kärlek! Känner igen mycket av det du skriver. Vi frar 20 år i år. Kram Pernilla

    SvaraRadera
  24. Å du underbara fina människa!!!!
    Tårarna bränner innnanför ögonlockn för det är så fint.
    Kärleken är ju det som gör att vi övervinner allt.
    O det lyser om ER! Ni är fantastiska båda två och jag är så glad att vi fått lära känna er.
    Det är ju genom motgångarna vi blir starkare tillsammans och kärleken växer sig ännu starkare.
    Jag kan verkligen känna att min man ger mig sån enorm trygghet och han ger mig utrymme att vara den jag är.
    Nu när det har varit så apigt jobbigt så är det ju han som hela tiden funnits där och stöttat och kramar och tröstat.
    Viker aldrig av, finns alltid där.
    Säger: "Stanna hemma och vila dig, ta det lugnt och gör det du vill" "Gå upp och lägg dig igen, läs lite, jag tar hand om disken"
    Såna saker som får en att se att "himmel vad bra jag har det"
    Gudarna ska veta att det inte alltid är lätt, men livet är inte alltid lätt.
    Men när det blåser, ja då finns den trygga famnen alltid där.

    Så tack för ditt underbart vackra inlägg. Tack älskade vännen min!
    Ha nu en skön lördag!!!
    Puss o kram Anna

    SvaraRadera
  25. Underbar läsning <3
    Även fast jag inte känner någon av Er så ser man hur härligt ni har det ihop, det lyser om Er :)
    Å jag tycker du har rätt i varenda ord du skriver...:)
    Sen har han ju ett fantastiskt vackert namn <3, min med samma namn är lika crazy han oxå, tyckte förresten att jag kände igen butiken där han står med riddarutrustningen på sig, vet en annan som var där förra året ;)

    Kram fina ni <3

    Mia i Avesta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du!
      Fniss...jag tror det kan vara namnet...haha..
      En av de andra som var med heter också så och han är rätt knäpp han med..;)
      Kraaaaaaaaam

      Radera
  26. Så fint skrivet, håller helt och fullt med av det du skriver. Även om jag inte känner er kan jag tänka mig en bild av er tillsammans som ett trevligt och omtänksamt par. Ganska roligt vad man kan få ihop av att läsa en blogg :)
    Du har en fantastiskt omväxlande blogg med lite av allt,,,,alltid lika trevligt att kika in här.

    Ha en trevlig helg!

    Kram <3

    Rita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack för dina rara ord!
      De värmer som tusan..;)
      det är ibland svårt att variera sig här på bloggen så det inte blir samma samma hela tiden.
      Kram Katarina

      Radera
  27. Underbart med kärlek. Kram Teresa

    SvaraRadera
  28. Brukar sällan kommentera men kände att nu måste jag. Vilken fin kärleksförklaring.kunde varit jag själv som skrivit. Är 20 år äldre än dig, varit gift över 40 år med samma man . Men känner ändå likadant som dig. Känner mig lika lyckligt lottad som du förmodligen gör. Håll kärleken vid liv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å men tack snälla!
      Jag ryser...♥
      Jag hoppas jag också får fira 40 år...det tror jag ju att jag får bara vi är friska..;)
      Stor kram och grattis till dig och din kärlek!

      Radera
  29. Härlig kärleksförklaring!! Underbart!! KRAM

    SvaraRadera

Heeeej!

Å vad jag blir glad för att just du vill skriva
en liten hälsning här.
Det värmer och går rakt in i mitt hjärta!
Kraaaam Katarina
♥ ♥ ♥