När stormen rycker upp en ur sängen...

Jag vaknar med ett ryck....

Det knäpper och knakar i vårt gamla gamla hus...

Vinden tjuter och rycker tag i allt den kommer åt...det dunsar och smäller...

Eller vinden....STORMEN...

Jag vill nog mer likna det vid en storm...

Men så tänker jag på dem som verkligen drabbats av storm....

Då husen verkligen blåst sönder och gått i spillror...

Vårt hus har ju stått stadigt sedan 1890 så det lär nog stå ett tag till...

Jag gäspar och kikar på klockan...

04.10

Sally trycker sig hårt mot mig...precis som att hon söker lite extra trygghet...

kl 05.00 har jag fortfarande inte somnat om.

Det dånar för mycket där under taknocken där vi har vårt sovrum...

Lika bra att kliva upp. Klockan ska ju ändå ringa snart.

Jag ska ju skjutsa husets 18-åring till skolan tidigt.

Med massäck och skidutrustning ska hon till Romme i dag med skolan.

Hur ska det gå tänker jag...

Stormar det där också?

Har de liftarna öppna då?
Så kommer jag på att det är ju rätt långt härifrån så det kanske inte stormar där...;)

Jag tänder ljus och sätter mig i soffan...

Rätt mysigt faktiskt...

Bara jag och stormen som är vakna.

Här nere dånar det inte så mycket... det mer viner lite grann...

...Ja å så dundrar det ju till ock skräller då något på verandan blåser omkull

och jag hoppar en halvmeter och biter mig i tungan för att inte skrika högt...

 Letar fram bilder på vårt hus i olika årstider...

..tycker det passar till inlägget...

Så hakar jag förstås upp mig på allt ofärdigt....fniss...

Jag antar att jag kommer vara helt galet trött i eftermiddag...

Jag antar att jag säkert kommer somna en stund då jag kommer hem efter jobbet.

Ja men så skönt att veta att man kan det....

För det kan man ju om man vet i förväg att det kommer att bli så.

Då kan man liksom planera in det och tillåta sig....

I stället för torsdagsstädning blir det torsdagssovkväll...

Det låter slött och trevligt...;)

Jag känner hur det svider i ögonen och de är tunga tunga...

Hur ska den här dagen bli egentligen?

Haha...

Ja den blir som den blir helt enkelt!

Här hade det ju varit trevligt att slå sig ner efter jobbet...

Men det blir om några månader det...;)

Kram Katarina